Lennart Revström i februari 2021
I mitten av 70-talet ingick Nestlé ett samarbete med den Saudiarabiska staten och Franska Wagon Lit för att kunna ordna skollunch för barnen i
Saudiarabien. Nestlés roll var att producera maten medan Wagon Lit skulle stå för transporterna till Saudiarabien. Nestlé hade dessutom
ansvaret för att rekrytera personal till de ledande positionerna i det gemensamägda företaget Saudi Arabian Food Establishment. Målet var
att alla barn skulle få lunch i skolan men man startade med 3 regioner och enbart pojkskolor.
Det skulle finnas 5 olika menyer, en för varje veckodag. För att förenkla hanteringen i skolorna inrättades en ompackningsfabrik i Jeddah.
Produkterna som kom från ett tiotal fabriker packades om till lunchlådor en färg för varje dag. Från denna fabrik transporterades produkterna till
de 3 regionernas lager. De flesta skolorna fick leverans med lastbil men till avlägsna byar måste man använda jeep för att ta sig fram på de
mycket dåliga vägarna. Skolorna hade inga lagerlokaler så i regel kunde de bara ta emot produkter för en veckas förbrukning. Det fanns så klart
inga kylutrymmen så alla produkter måste klara lagring i upp till 50 graders värme.
SAFEs huvudkontor var i Riyadh. Regionerna var i Riyadh, Jeddah resp Taif. Taif fick nog komma med eftersom det var där kungen hade sitt
sommarresidens. Staden ligger på 1600 meters höjd över havet så det är förhållandevis svalt där. Till största delen fick man bygga nya lokaler
både för fabrik och kontor, i Taif även personalbostäder för ”expatriates”. Elförsörjning fick ordnas med hjälp av diseldrivna generatorer.
Målet var att barnen skulle få fullvärdig kost som kunde vara dagens huvudmål. För att klara detta gav Nestlé olika fabriker i uppdrag att
utveckla en produkt, för Findus del en lammgryta. Saudierna ställde ett antal krav på produkterna inte bara lagringsduglighet utan också
avseende ingredienserna och dessutom hade Nestlé sina egna krav. Utvecklingen fick högsta prioritet på Findus och man lyckades under Ija
Alsholms ledning få fram en produkt som godkändes i alla instanser. Jag tror att det var det stora kunnandet från barnmatstillverkning, både i
produktutveckling och i produktionen, som gjorde att man klarade det så bra.
Tyvärr var det många elever som inte uppskattade lunchmaten, kanske inte så konstigt eftersom det var en annan typ av mat än de var vana vid
och dessutom skulle den ätas utan uppvärmning ofta direkt ur burken.
Efter 2 år bestämde man sig därför att byta meny till mera snackstyp
med bl a en dadelkaka som Findus fick i uppdrag att tillverka. Även denna klarade man av att få fram till allas belåtenhet. I övrigt bestod
maten av kex, nötter, mandel, juice och chokladpudding.
Inför projektets 3:e skolår, 1978/79 planerade man att utöka
verksamheten till att omfatta alla skolor i landet. För att klara rekryteringen av personal gick Nestlé ut både internt och externt för att
hitta lämpliga personer. En man från Nestlés personalavdelning kom till Bjuv och tog emot mig och andra intresserade i gästvillan. Han gillade
att jag hade erfarenhet från internationellt arbete inom koncernen. Jag hade tidigare jobbat för Nestlé Sydafrika under drygt 2 år. Det tog flera
månader innan jag hörde något och under tiden hade man tagit tillbaka planerna på expansion men jag fick erbjudande om jobb i alla fall
eftersom det hade uppstått en vakans.
Under mitt första år fungerade allting fint. Produkterna uppskattades och personalen var inkörd på sina rutiner. Efter en del svårigheter med
visum kunde familjen komma till Taif och barnen började i en liten engelsk skola. Där fick de några svenska skolkamrater och vi fick
kontakt med ett par svenska familjer som vi hade mycket roligt tillsammans med. När skolåret var slut fick jag en fråga (som jag
uppfattade det) om jag ville flytta till Jeddah. Jag tackade nej med tanke på att familjen bara hade varit på plats i 5 månader. Efter ett par veckor
fick jag veta att det inte var en fråga utan en order, så efter sommarlovet flyttade vi till Jeddah. Det blev bra i Jeddah också och hela familjen
mådde bra. Det var välordnat för oss européer, stor villa, skolskjuts för barnen och privatchaufför för fruarna (som inte fick köra bil). Vi fick
också uppleva det fantastiska Röda Havet på nära håll.
Under sommaren 1979 fick vi en första signal om att allt inte var som det
skulle. VDn fick sluta och ersattes med en saudier. Det visade sig vara första steget och under hösten blev den ene efter den andre hemskickad
och ersattes med saudier. Produktionen startade i Nestlés fabriker men när starten på skolåret i november närmade sig blev det alltmer nervöst
för det kom ingen inköpsorder. Skolstarten kom och produkterna samlades i lagren. Vi som var på plats hade efter hand inget att göra och
vi fick inga besked. I december fanns inga pengar för löneutbetalning. 2 månader in på skolåret kom äntligen inköpsordern och vi kunde börja
leverera mat till skolorna. Relationen mellan Nestlé och Saudierna blev allt sämre. Saudierna kom med alla tänkbara klagomål och dröjde med
betalning för produkterna. Hela projektet hade initierats av en prins som satt i regeringen men nu hade han ”försvunnit” och hans efterträdare
gillade inte upplägget. I juni 1980, samma dag som skolorna slutade, sade saudierna upp avtalet efter att projektet hade varit igång 4 år.
Avtalet var gjort med 5 år fast kontrakt och därefter ytterligare 20 år. I fortsättningen skulle ingen skollunch serveras. De familjer som var
behövande skulle få ett bidrag i stället. Vid den tiden var vi endast några få européer kvar och i juli var det slut för min del. Skönt att ha sin
anställning kvar på Findus, alla var inte lika lyckligt lottade.
Nestlé krävde skadestånd men saudierna svarade med lika stora krav.
Parterna höll på i ett år och båda sidor höjde sina krav. Under denna tid fick den högst ansvarige inom Nestlé lämna bolaget. Detta såg saudierna
som en seger och betalde till allmän förvåning det belopp Nestlé ursprungligen hade krävt. Även gentemot oss anställda gjorde saudierna
en positiv gest genom att betala ut de pensionspremier som hade dragits från våra löner.
Jag har inga säkra uppgifter om producerade volymer men jag hittade ett dokument som tyder på ca 100 000 elever år 1 och sedan 300 000 elever
år 2-4. Om de fick lammgryta resp dadelkaka en gång i veckan skulle det kunna bli 10 000 000 burkar lammgryta och 14 000 000 dadelkakor.
Kanske det skulle bli ca 2 000 ton av varje. Mycket osäkert!!! Den ursprungliga målsättningen var bortåt 1 miljon elever år 5.
Saudiarabien är ett av världens mest konservativa länder. Rättsväsendet följer islamisk lag.
Diskrimineringen av kvinnor är utbredd. All makt utgår från kungen och hans ministerråd.
Saudiarabien är islams ursprung. Här är muslimernas två heligaste platser, Mekka och Medina.
Dödsstraff är vanligt förekommande. Landet är världens största oljeproducent och förfogar över en
fjärdedel av jordens kända oljereserver.. Saudiarabien utgör större delen av Arabiska halvön. Ytan är
2,2 miljoner km2, folkmängden är 25,1 miljoner invånare. Befolkningstätheten är 11 invånare per
km2. Sverige har 22 invånare per km2.
Källa: NE