När jag tolkade för Aleksej Kosygin
vid hans besök på Findus 12 juli 1968
av Ija Alsholm
Under slutet av 60-talet satsade gamla Sovjetunionen mycket på sin livsmedelsproduktion och investerade i modern frysteknik. De sovjetryska studiebesöken i Skåne var därför talrika, då Frigoscandia (nuvarande FMC FoodTech) ville förevisa sina modernaste anläggningar i drift vid AB Findus fabriker i Bjuv. Redan 1964, i samband med Nikita Chrustjevs Sverigevisit, diskuterades en Skåneresa, men ströks tyvärr. När det nu åter var dags för ett sovjetiskt statsbesök i Sverige av ministerpresident Aleksej Kosygin sommaren 1968, var det naturligt att en resa till Bjuv fanns med i planerna. Men som alltid vid visiter av den här digniteten med sina rigorösa säkerhetsarrangemang visste man ännu in i det sista inte om besöket skulle bli av överhuvudtaget.
Förberedelserna var minutiösa. För min egen personliga del kändes det hela mest som ett stort overkligt äventyr. Bara att få vara med om alltsammans och se allt arbete bakom kulisserna, med informationsdirekt ör Göran Tegner som regissör, var fascinerande.
Jag hade vid den här tiden arbetat på Findus i två år vid företagets Emballagelaboratorium. Under den tiden deltog jag som tolk vid flera sovjetiska delegations- och kundbesök under Frigoscandias värdskap. Även om det inte klart hade uttalats att jag skulle få tolka vid just detta besök, fick jag läsa in en massa fackuttryck om både ärter och jordbruksmaskiner, så att alla skyltar och annat material som skulle sättas upp i fabriken blev rätt. När det blev riktigt svårt fick jag ringa och faxa till min mor för assistans. Slutligen textades allt på vår Reklamavdelning.
Vi repeterade fabrikspromenaden hur många gånger som helst och ur olika synvinklar. Alla skulle veta sina olika platser, var stoppen skulle vara och hur lång tid allt skulle få ta. Säkerhetsaspekten var också mycket viktig. Säpo hade synpunkter på vissa passager och en del fönster sattes igen tillfälligt.
Ija Alsholm och Olle Källman arbetar med att texta på ryska Foto Lars Hansare (Kvällsposten)
Personalen kontrollerades givetvis, då Findus var en arbetsplats med väldigt många invandrare. Jag vet inte om några anställda verkligen hemkommenderades den dagen (som det stod i tidningarna). I så fall missade de en person, Sandor Stefelics, som arbetade vid frysarna. Vid en fråga, som Kosygin ställde när vi stod vid frysen, svarade Sandor honom direkt på ryska (Sandor hade kommit till Sverige från Ungern 1956 under revolten). Kosygin blinkade och blev lite ställd, men höll sin ”stenmask” som vanligt.
Jag blev också djupintervjuad av Säpo före besöket. Vid den tiden kände jag inte till att Säpo redan hade en akt om hela vår familj, där de följt oss alltsedan vår ankomst till Sverige från Estland i september 1944. Då min morfar alltid misstänkt detta, bad jag att få gå in i Säpos arkiv, när de öppnades för några år sedan och häpnade över detaljrikedomen.
Huvudsyftet med intervjun var tydligen att förhindra att jag skulle ta upp några personliga frågor eller önskemål med ministerpresidenten, om jag nu skulle få chansen att tolka för honom. UD skulle emellertid ta upp min ansökan om att få ett utresevisum för min far, som blivit kvar i Estland när Sovjetunionen invaderade landet hösten 1944. Han blev skickad till ett fångläger i norra ryska delen av Sovjetunionen, där han var internerad i över 10 år. 1968 befann han sig i Tartu i Estland, men hade reseförbud. Ansökan avslogs efter mer än ett halvårs väntan. Inte förrän 1989 lyckades jag slutligen få ut min far till Sverige.
Fredagen 12 juli kom med sol och vackert väder. Besöket på ärtfältet blev dock struket, troligen av säkerhetsskäl. Däremot stod en stor ärttröska uppställd inne på uppfarten till Findus huvudkontor, flaggorna smällde i vinden och folk hängde i alla kontorsfönster när bilkortegen med statsminister Tage Erlander och hans gäst körde fram till entré- dörren. Så steg han ut, ministerpresidenten Aleksej Kosygin – ganska liten till växten, en äldre gråhårig man med allvarlig uppsyn och
Ija Alsholm tolkar för Alexej Kosygin och Findus VD Ulf Sundberg
hälsade på vår VD, Ulf Sundberg, som tränat på att lära sig säga ”välkommen” på ryska. Efter alla hälsningsfraser gick hela sällskapet fram till tröskan och Inge Ledje kunde tillsammans med Bo Simonsson påbörja demonstrationen.Kosygins egen tolk fick direkt problem med vissa fackuttryck. Jag stod alldeles bakom honom, såg min chans och erbjöd mig att hjälpa till. Plötsligt stod jag alltså där, bredvid en av världens mäktigaste män. Han tittade på mig, nickade och nu började en intensiv timme.
Besöket följde de vanliga rutinerna. Efter demonstration av ärttröskan, begav sig alla till ”Biografen”, där Ulf Sundberg presenterade företaget, varefter själva rundvandringen i fabriken tog vid.
Ija mellan statsministrarna Erlander och Kosygin i Findus ”Biograf”
Huvudattraktionen var givetvis Frigoscandias nya ärtfrysar, som alltid imponerade på alla besökare med sin nya teknik och höga kapacitet. Kosygin var verkligen intresserad av alltsammans och jag blev överraskad av en del initierade frågor han ställde. Det märktes att han hade en teknisk utbildning i sin karriär. Vår gäst smakade även på flera Findusprodukter, som presenterades, dels på Färdigvarulaboratoriet, dels vid ett speciellt visningsbord i foyern, dit alla journalister också hade tillträde. Pressuppbådet var enormt. Ca 200 journalister följde Kosygin på Skåneresan och besöket refererades i TV-nyheterna på kvällen samt på de flesta tidningars förstasidor dagen efter.
Alexsej Kosygin studerar kontrollen av ärtproduktionen
Besöket avrundades med presentöverlämnande, ytterligare handskakningar, några korta frågor och intervjuer och så plötsligt var det hela över. Gästerna for vidare i bil till Sofiero och den kungliga lunchen. Vi andra blev bjudna på en minst lika kunglig förtäring i Findus Gästvilla, där vi hade möjlighet att i lugn och ro smälta alla intryck och prata av oss efter en jobbig tid och en hektisk timme. Alla de 200 journalisterna blev också väl omhändertagna. De utspisades i bussarna med färdiga ”matlådor” från Findus!
Ja, detta var verkligen en oförglömlig dag i Findus historia och definitivt i mitt liv. Jag hade lovat Säpo att inte diskutera något personligt med Kosygin under besöket. Men han var faktiskt såpass nyfiken att han mot slutet av fabriksbesöket frågade mig var jag hade lärt mig tala ryska. Då skyllde jag, som alltid, på min gamla ryska mormor. Hon hade i hela sitt liv aldrig lärt sig tala något utländskt språk, fast hon bott i Estland i 20 år och här i Sverige i 40 år, så vi talade alltid ryska hemma.
Nu är jag själv både farmor och mormor, men har bevarat fotografier och tidningsurklipp från Kosygins besök i mina gömmor. Om några år, när barnbarnen blivit lite större, tänker jag berätta för dem om den ”historiska händelsen” i mitt liv.
(Foton där ej annat angivits från AB Findus)
Findus vänförening har fått tillstånd att använda denna artikel av Ija Alsholm och Billesholmstraktens hembygdsförening 2023